USA – FLORIDA
Fort Lauderdale – Southbeach, Miami – Key West

Då var man tillbaks till Svedala efter nästan två veckor i Florida.

Flyget gick tur o retur Stockholm – Fort Lauderdale. Det var kyligt när vi kom till Fort Lauderdale. Det var nordliga vindar ifrån Kanada som gjorde att vädret tyvärr var kallare än det normala vid denna årstid i Florida. Det kändes som en kylig svensk sommar. Vi tillbringade två dagar i Fort Lauderdale med en avstickare till Miami South Beach över en dag.
Vi fann ett billigt boende genom Floyds Hostel som jag hade haft kontakt med via internet. Endast 38 dollar/natt, och för det priset fick vi en lägenhet som vi delade med två trevliga tjejer. Det var kallt på nätterna när man skulle sova. Det drog in genom fönsterrutorna i vårt rum, och husen är ju inte speciellt förberedda för kallare klimat. Det var bara att svepa in sig i filtar, så gick det bra. Man kan inte räkna med något annat när man väljer att bo så billigt.

Fort Lauderdale var en stor stad och det fanns egentligen ingen riktig stadskärna som man är van vid, utan allt var ganska utspritt. Vi fick reda på att huvudgatan hette "Las Olas", och det var på den man hittade affärer, restauranger osv. Denna gata var lång och ledde fram till den långa stranden. I vissa stadsdelar fanns det många kanaler, och man kallade dessa områden för "Lilla Venedig". Promenadstråk utmed dessa kanaler hette "Riverwalk". Det hade lagts ner mycket pengar för att restaurera dessa promenadstråk, så det fanns mycket att se. Egentligen hade man behövt en bil, men vi föredrog att gå istället. Det blev långa promenader, jag tror att vi gick ca. 3 mil första dan. Folk vi pratade med trodde nog att vi var lite konstiga som inte hade bil, De tittade förundrat på oss och sa: "Are you not driving"!? Vi besökte också en stor park som låg nära stranden, där vi fick berättat för oss att det fanns en lös alligator. Parkvakten försäkrade oss att alligatorn var helt ofarlig därför att den får så mycket mat, så den är inte intresserad av att smaska i sig människor. Vi kände väl oss inte 100 % trygga med den förklaringen, så det kändes lite pirrigt när vi gick runt i parken. Vi höll utkik efter den, men vi såg den aldrig i den sjö som den skulle befinna sig i. Zlatan var våghalsig och gick nära sjökanten, jag var för feg att gå så långt...

Det som slog en var att alla körde bil, och inte vilka bilar som helst. Värsting-modeller som såg helt nya o fräscha ut. På varje garageuppfart, alla hade garage!! stod det minst två fina bilar. Jeepar verkade vara populärt. Det fanns enormt lyxiga kvarter med enorma yachter som var större än de hus som folk bodde i. Stranden var milslång och vacker, men tyvärr tomt med folk på grund av det kyliga vädret. De övriga områdena kändes ganska monotona med liknande bostadskvarter som avlöste varann. Det var också lite lurigt innan man fick kläm på uppdelningen av stans områden. South east (SE), south west (SW), North east (NE) och North west (NW). Det gällde att man visste var gränserna gick för dessa områden när man skulle leta upp rätt adress.

Miami – South Beach

Miami ligger väldigt nära Fort Lauderdale. Det känns nästan att dessa två städer håller på att växa ihop. Vi tog vanlig kommunal buss till South Beach, närmare bestämt till "Ocean Drive". Det är den kända gatan som går en bit utmed stranden på den ön som kallas för South Beach. Där kvarteren med "Art Deco" husen finns. Bussresan var en upplevelse i sig själv med alla sorters människor som skulle tampas om de få sittplatser som fanns. Människor är mer spontana och uttrycker sina känslor, så man fick höra både gnäll o skäll. Lite skillnad mot i Sverige, där alla sitter tysta o lugna. De flesta var vänliga i USA, men vi mötte bara på sura busschaufförer. Jag vet inte om det var en slump, men så var det. På hållplatserna fanns det bara ett nummer, men inte någon tidtabell eller beskrivning hur just denna buss går. Därför så var man tvungen som turist att fråga chauffören var, när och hur bussen går. De ville knappast svara en, utan körde bara iväg surt muttrande med något oförståeligt på läpparna. Ja ja, vi tog oss fram ändå.

Vi hade tur för just denna helg som vi var där var det "Art Deco – weekend", som ordnas en gång per år. Detta innebar att Ocean Drive, var avstängd ifrån all trafik. Mycket folkliv med försäljning och utställningar hade fyllt gatan denna helg. Det var häftigt att se denna miljö livs levande, för man har ju fått en bild utav den genom TV, och filmer. Jag kunde ta hur många bilder som helst på alla fräcka Art Deco byggnader som vi gick förbi. Ett eldorado för de som är intresserad av form-arkitektur. Antagligen så hade det "fina" och rika folket flytt fältet denna dag i och med att det hela var lite jippobetonat liknande vattenfestivalen i Stockholm. Man kan förstå dem :-) Därför så fick man inte se så många "muskelpullor", kändisar och annat som brukar hänga här nere. Istället var det mycket barnfamiljer och vanligt folk här denna dag.

Stranden var också magnifik, med lite folk som hade vågat sig ut i det lite varmare vädret än det vi upplevde i Fort Lauderdale. Men tyvärr fortfarande lite för kallt att ligga på playan avklädd. Tyvärr så var vi bara några timmar i Miami, för vi var tvungna att passa den sista bussen som skulle ta oss tillbaka till Fort Lauderdale. Miami skulle vara trevligt att återkomma till, så att man hinner se lite mer av denna meteropol.

Bussresa till Key West

Nu var vi inne på dag 3 och det var dags att börja bege sig till Key West. Vi hade fixat biljetter till Greyhound buss som skulle ta oss till Key West, med ca. 6 timmars resväg. Resan kändes inte så lång, för det fanns så mycket att titta på under resans gång. Enorma bro-system och spännande skärgård passerade oss, och ju närmare Key West vi kom desto mer broar. Det är visst världens längsta bro-system som leder ut till den yttersta bebodda ön i USA, Key West. Komforten var helt Ok på dessa bussar, trots att vi hade hört motsatsen utav många. Och bussen var knapt halvfull, så det fanns gått om plats.
Så kom vi äntligen fram och min vän David kom och mötte oss. Han hade en jättefin lägenhet centralt belägen i den gamla delen av stan. Enorm balkong och stor o rymlig lägenhet. Vi kunde inte få det bättre.

Tack David för husrum o trevlig vistelse!

Vi fick som tur var lite bättre väder i Key West, så att vi kunde bada o sola några dagar. Det kom fortfarande kalla nordliga vindar nersvepande vissa dagar, men när det inte var så, då blev det väldigt varmt o skönt. Key West var en charmig liten stad där man nådde det mesta till fots. Nästan bara lågbebyggelse av fina trähus med mycket snickarglädje. Vi hann se mycket bl.a. Hemingways hem där det kryllade av katter som hade sex tår på sina tassar. De härstammar ifrån Hemingways egna katter som han hade när han bodde där. Det var intressant och bra guidning i hans hus. Vi var också på Aquarium där man fick se alla de fiskar o djur som man kan hitta i haven utanför Key West. Med skräckblandad förtjusning så fick jag klappa en liten haj.

Vi fick också tillfälle att få träffa en del kompisar till David. De var mycket gästvänliga o trevliga. Amerikanarna är lätt att få kontakt med och man känner sig inte alls som en utböling, fast det är första gången man träffar dem.

Det var kul för en känd gay-konstnär ifrån Kanada "Steve Walker" hade en konstutställning i Key West, så vi var och tittade på den. Jag gillar hans tavlor och jag har sett dem tidigare. Av en slump så träffade jag på honom dan efter utställningen, och fick då chans att prata lite med honom. Han verkar vara en trevlig och jordnära kille, och det är han på kortet här ovanför.
Gå in på hans sajt, och spana in hans tavlor: http://www.stevewalkerart.com/

Ja, detta var ett axplock av vad jag upplevde på min första resa till USA.

/Olof